A Subjective Object
(An attempt to remain objective about the subject)
An objective fact is a truth that remains true everywhere, independent of human feelings and thoughts. In the exam work it represents the definition of the object as jewellery or corpus, the size, proportion and the different materials used. It is a fact that Bernhard Stimpfl-Abele’s work is made of bread and metal and that Roberta Burchardt uses animal skin. It is also a fact that both artists define their work as jewellery and therefore the objects are jewellery, disconcerting as this might seem to some.
A subjective fact is one that is only true for certain people. It is the perception of what we see and refers to a specific interpretation of experiences. It is a subjective fact that Nicolas Cheng’s work expresses the purifying beauty of nothingness and that Dana Hakim’s brooches are amulets for contemporary society.
When we embrace artistic expression, or art in itself, objective fact can only serve as a bridge to interpretation. We might accept the fact that a piece of jewellery, although alien to this category, belongs here per definition, and this acceptance might bring us a step closer to the artist. To understand the work however we need to embrace the artistic expression, not with knowledge of the artist, but from our personal perspective; with feelings, beliefs and desires.
Immanuel Kant argued that we can know nothing about the true nature of the "Ding an sich", other than that it exists.
The existence of the work of the exam students is not a question of fulfilling their educational assignment: it is the individual need of expression that leads to the creation. Maki Okamoto created more than one hundred cups in the attempt to understand the human relation to and personification of an object. Lisa Björke created three-dimensional substance out of metal, plastic and textile, describing the insubstantiality of dreams.
It means that artistic expression and the work of the exam students cannot be understood by adopting a logical approach nor through the wish to understand the state of things as they actually exist. Each work was created because an artist, a human being with experiences, feelings, dreams and failures, wanted it to exist.
This is an objective fact.
I hope it guides you to subjective enjoyment of the wonderful objects created.
Karen Pontoppidan, Visiting Professor of Metal and Jewellery Art
Ett subjektivt objekt
(Ett försök att förbli objektiv inför subjektet)
Ett objektivt faktum är en sanning som förblir sann överallt, oberoende av mänskliga känslor och tankar. I examensarbetet utgör det objektets definition som smyckekonst eller corpus, dess storlek, proportion och de olika material som använts. Det är ett faktum att Bernhard Stimpfl-Abeles arbete är gjort av bröd och metall och att Roberta Burchardt använder djurskinn. Det är också ett faktum att båda konstnärerna definierar sina arbeten som smyckekonst och därför är objekten smyckekonst, hur förbryllande detta än kan verka för somliga.
Ett subjektivt faktum är ett sådant som bara är sant för vissa människor. Det är uppfattningen av vad vi ser och refererar till en specifik tolkning av erfarenheter. Det är ett subjektivt faktum att Nicolas Chengs arbete uttrycker den renande skönheten av intighet och att Dana Hakims broscher är amuletter för det nutida samhället.
När vi tar till oss konstnärligt uttryck, eller konst i sig självt, så kan objektiva fakta endast tjäna som en övergång till tolkning. Vi skulle kunna godta faktumet att ett smyckeföremål, även om det är främmande för denna kategori, hör hit per definition och detta godtagande skulle kunna föra oss ett steg närmare konstnären. För att förstå arbetet måste vi hursomhelst ta till oss det konstnärliga uttrycket, inte med kunskap om konstnären utan utifrån vårt personliga perspektiv; med känslor, övertygelser och önskemål.
Immanuel Kant menade att vi inte kan veta någonting om den sanna naturen av ”Ding an sich”, mer än att den existerar.
Att examensstudenternas arbeten blivit till är inte en fråga om fullbordandet av uppgiften i deras utbildning: det är det individuella behovet av att uttrycka sig som leder till skapandet. Maki Okamoto skapade mer än ett hundra koppar i försöket att förstå den mänskliga relationen till och personifieringen av ett objekt. Lisa Björke skapade tredimensionell substans av metall, plast och textil, vilken beskrev drömmars okroppslighet.
Det innebär att examensstudenternas konstnärliga uttryck och arbeten inte kan förstås varken genom att anta ett logiskt förhållningssätt eller genom viljan att förstå sakers tillstånd så som de faktiskt är. Varje arbete blev skapat på grund av att en konstnär, en mänsklig varelse med erfarenheter, känslor, drömmar och misslyckanden, ville att det skulle finnas till.
Detta är ett objektivt faktum.
Jag hoppas att det vägleder er till ett subjektivt åtnjutande av de underbara föremålen som skapats.
Karen Pontoppidan, Gästprofessor i metall- och smyckeskonst